Uppgiven,

alltid samma sak.Sambons gamla kompis är här,och vi får ingenting gjort.Hade varit lite trevligt att få umgås med sambon någongång.Tror vi har glömt bort hur man umgås för att vi aldrig gör det.Att städa och plocka är väl också ett sätt att umgås om inte det roligaste,men nu går klockan..och med det dagen.Dem roar sig och spelar tillsammans i "poprummet" som egentligen är ett pannrum.

Ärligt talat funderar jag på att skaffa någon annan,någon som jag kan ha roligt med,som ser mig.Som vill göra saker,som är lite romantisk.Finns det någon sån för mig skulle jag inte tveka en sekund.Och nu är jag totalt ärlig.Jag skulle göra det för det går inte att bygga ett förhållande där man inte umgås med varandra.Det är helt otroligt att jag/vi orkat i så många år..Lathet kanske,rädsla för det okända,rädd att bli ensam?Jag vet inte med jag är iallafall rejält trött på en sambo som hellre umgås med sin vän på dagen och flaskan på kvällen.

Trött har jag väl iofs varit i många år och tanken att gå har funnits massor av gånger,men just nu känns det som om jag nått en gräns då jag inte orkar mer.Det är så JÄVLA tråkigt att sitta här själv vid datorn.Jaha,tänker ni,säger sambon.Åk till någon kompis själv då..MEN grejen är ju den att jag vill umgås med honom,lära mig att känna något för honom igen.Vilja bli glad när jag ser honom,jag gör inte det nu,för att få tillbaks dessa känslor som fanns en gång i tiden måste vi börja lära känna varandra.Det görs bäst på helgen då tid finns,eller som uppenbarligen inte finns då det alltid kommer någon emellan..