torsdag 24 januari 2013

Barnlöshet

har inte riktigt satt mig in i hur det känns för de barnlösa som vill ha barn.
Men nu har jag läst lite inlägg från just människor/kvinnor som vill ha barn fast det blir inget.
Tydligen så testar man sekret för att se om ägg kan fastna?Rätta mig om jag har fel..och är det inte tillräckligt tjockt så går det inte att göra ivf.Vilken hopplöshet det måste vara,tänk att varje månad hoppas att nu kanske denna gången har det gått vägen.Men så kommer mensen..
Det måste vara en sån frustration och sorg som knappt kan vara mätbar.Att se gravida,bebisar och barnvagnar måste vara som en kniv i bröstet.Att vänner och släkt får barn,kan man glädjas med dem eller gnager avundsjukan i bröstet? Jag kan förstå om den gör det.Själv har jag fått barn,välsignats med barn men kunde speciellt när jag var yngre känna suget efter en bebis.Kan även nu när jag är för "gammal" sakna att än en gång få vara med om en graviditet och att föda ett barn,och då har jag som sagt redan barn.Det här blev kanske ett meningslöst inlägg utan förankring i något men ville bara skriva av mig lite tankar..
                                             

Inga kommentarer: