Ibland är jag mörkrädd..

Som när jag går till jobbet 6.30 på morgonen.Det är inte en människa ute,bara jag.Första delen av sträckan går bra,men efter ett tag kommer jag till ett skogsparti och där är det jätteläskigt att gå.Jag kan inte låta bli att snegla upp mot den kolsvarta skogen och tänka på allt vad som kan komma springande därifrån.( Nu blir det streck under av någon anledning..vet inte vad jag kom åt..men men shit happens..) Allafall så är det jätteläskigt,så läskigt att jag måste dra upp mössan över öronen för att kunna ha hörseln på helspänn "ifall att".Två gånger har det hänt att en tjej gått framför mig och hon har lurar på sig.Hur vågar hon?? Med lurar på öronen hör man ju inte ett skvatt vad som händer runtomkring..Ryyysss..

Men när skogspartiet är passerat kan jag dra ner mössan över öronen igen och pusta ut att jag klarat mig en dag till.Imorgon är det ju nyårsdagen och jag hoppas inte jag möter någon halvfull som snedtänt på någon fest och pucklar på mig i ilskan..över att festen inte gick som han ville..

Men det är imorgon det,ikväll ska vi och en fd grannfamilj på traditionsenligt restaurangbesök och sen sitter vi som vanligt hemma hos oss med lite ost och kex medans vi väntar in tolvslaget då ungarna vill smälla av lite raketer.Tur att båda hundarna är totalt orädda för allt smällande,dem tittar på sin höjd upp när det smäller till och ser ut att tänka..jaha,vad va de nu då? Så nosar dem vidare som om inget hänt.Skönt,det kan inte vara roligt att ha en skotträdd hund vid nyår och särskilt inte för hunden själv..