Har inte träffat dem sen maj förra året och då bor de bara 30 minuter härifrån med bil..
Systerns minsta flicka på 4 månader har jag således aldrig sett.Ska bli roligt att ses.Men visst är det konstigt att man träffas så sällan när man bor så nära! Undrar varför det blir så.Minns min bästis från när jag gick i lågstadiet Ullis.Vi var verkligen bästaste bästisar.Planerade att bo ihop som vuxna.Och den som dog sist skulle ha den som hade dött först i en kista i huset.Haha..ja och hur gick det..hmm vi har väl inte setts på sisådär 30 år..Hon flyttade till Bålsta och efter det blev vår kontakt sporadisk.Vi brevväxlade ett tag men det rann ut i sanden några år senare.Tråkigt att det blir så.Jag kan ofta längta efter gamla kompisar.Som vuxen blev jag kompis med en kille..Hemmi.Vi träffades en del och synkade jättebra.Hade roligt med honom.Men han träffade en tjej och så rann det ut i sanden..Nu är han skild men bor i Dalarna nära sina barn så det blir ju inte så att man ses direkt..
Nu umgås man nästan inte med någon.Det är som om det räcker att träffa sina jobbarkompisar på jobbet.När man kommer hem är det så mycket annat med mat städ tvätt..Fast jag har funnit mig i det ändå..Det är bara ibland det kommer stråk av saknad efter gamla vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar